Dan före dopparedan..
En obehaglig distans, en konstig känsla nånstans, det gör ont - eller hur
Dan före dopparedagen. Man borde vara glad, borde längta jättemycket, ha massa ork till julstädning och matlagning. Men nej. Jag vill inte. Jag ser inte fram emot julen ett dugg.. det är den bistra sanningen tyvärr.
Så mycket man kan göra och borde och vill, mitt i allt så ska man räcka till..
Jag behöver trygghet, men var finns den?
Det river och sliter inom mig, jag vet inte vad jag känner, inte vad jag vill. Jag vill bort härifrån, långt bort till en plats där inte smärtan når en. För ett tag få kunna andas ut, vila ut. Nånstans där kylan blir varm.
Jag har fina vänner, utan dem hade jag aldrig orkat. Det är för dem jag orkar även när jag inte orkar.
Jag vill inte att det ska bli imorgon..
Dan före dopparedagen. Man borde vara glad, borde längta jättemycket, ha massa ork till julstädning och matlagning. Men nej. Jag vill inte. Jag ser inte fram emot julen ett dugg.. det är den bistra sanningen tyvärr.
Så mycket man kan göra och borde och vill, mitt i allt så ska man räcka till..
Jag behöver trygghet, men var finns den?
Det river och sliter inom mig, jag vet inte vad jag känner, inte vad jag vill. Jag vill bort härifrån, långt bort till en plats där inte smärtan når en. För ett tag få kunna andas ut, vila ut. Nånstans där kylan blir varm.
Jag har fina vänner, utan dem hade jag aldrig orkat. Det är för dem jag orkar även när jag inte orkar.
Jag vill inte att det ska bli imorgon..
Kommentarer
Trackback
